Buhu...finns det några spöken där ute???

Happy Halloween till er alla!

*

Jag hade inga passande bilder...så ni får hålla tillgodo med

lite fint julsortiment från Ofelias Hus...

I kväll ska hela familjen (21 st) till Syrrans (Susanne) hus och fira
Halloween!

alla tar med sig något som de tycker är gott och bidra med till en jättebuffé

som vi ska duka upp...

Jag valde att baka mjuka hällabröd, kyckling grillspett och en Småskär skaka...

jag har bakat brödet så nu är det kakan och spetten kvar....

*

Vi är barnsligt roade av att klä ut oss till spöken och häxor...

det är lika kul varje år!

Susanne brukar dekorera huset från topp till tå

i spindelväv och allt som kan tänkas höra till kvällens festligheter...

på bron klär hon upp en gubbe med spökmask och div. skrämmande

saker...på håll ser den nästan levande ut.

Det blir kul att få se vad de har hittat på i år!
*
När jag höll på att baka bröden idag så kom
mina föräldrar förbi med så söta kläder till småflickorna...
Det var från Kapp Ahl´s Vintage serie...
Askrosa spetskoftor och askrosa volangkjolar
i krossad sammet med tyllkjol under...
till det spetsleggins i creme...
Som karameller såg de ut!

Nä, nu måste jag göra ett ryck med kakan och kycklingen...
småflickorna följde med mormor och morfar hem så det är lite lugnt i köket....

Sedan måste vi sminka oss till riktiga häxor, hihi...
det borde inte vara så svårt för min del...
*

Ha en riktigt spöklik Halloween!
*
(Jag tar med mig kameran till syrran så får ni se hur det blev....)

Kram,
Anette

Underbara änglar och en ännu mer underbar Alva!

Hej alla som tittar in här hos mig!

Nya som gamla...ni är alla lika välkomna!

I dag visar jag bilder på helt underbara

keramikänglar som finns hos Ofelias Hus

de är gjorda för att hänga upp
men precis lika fina liggandes som dekoration...

*

I dag var jag med Alva för att ta nya blodprover

för att som vanligt kolla koncentrationen av medicinen i blodet,

levervärdet och något mer....

Det gick bra, nu har hon slutat att gråta när de sticker henne....

i början skrek hon rakt ut...nu sitter hon bara still och väntar

på att sedan få välja en sak ur korgen...

det får hon alltid göra och glömmer sköterskorna

så pekar hon "ljudligt"...

det är viktigt minsann!

*

Efteråt så åt hela familjen på Waldorf, Luleå's
bästa kinarestaurang!
*
Men eftersom vi alla har varit febriga och sjuka hela förra veckan
så smakade det inte riktigt lika gott...ni vet...
aptiten är inte densamma...
Barnen har blivit så smala..speciellt Josef som dragit iväg
i längden på senaste tiden,
var redan lång och gänglig som det var...
13 år och 177 cm, med skostorlek 44,5!!
Han måste äta upp sig lite,
så han klarar av hockeysäsongen...
där går det inte att vara ett benrangel....
*
Ser ni vad fina mina murgrönor är...
det är mina sommarplantor som jag hade utomhus
under sommaren...
De trivs bra inne,
det var bara en som inte klarade av
att komma in!
*
Nytt på Alvas front är att vi har fått
ett sömn-EEG inplanerat nästa vecka!
Den 18-e ska hon och vi dessutom
få träffa en specialist
inom kramper för barn, så nu hoppas vi snart få någon
klok förklaring på varför hon slutat prata...
några ord har kommit tillbaka
men det är långt ifrån som det var förr!
*
Men hon är ju ändå vår solstråle, alltid glad
och idag gjorde hennes gamla vanliga
kiss och bajs humor sig påmind...
Hon ropade klart och tydligt:
BAJSKORV!!
Seden skrattade hon så hon kiknade...
om och om igen...
lika roligt varje gång!
*
Det kändes otroligt härligt!

Kram mina vänner!
Anette

Tävla hos Ofelias Hus!

Hej på er alla snälla själar!

*

Tänkte liva upp lite med en tävling...

det är detta flaskställ som är vinsten...

Rostigt med den rätta patinan...

precis som det ska vara!

*

Tävlingsreglerna är enkla:

Länka till mig med bilden ovan,

så är du med!

*

Lycka till!

Den pågår t.o.m 20/11.

Det blev ett kort inlägg i dag!

*

Kram,

Anette

Frostiga bilder....

Nu börjar det bli riktigt kyligt här i norr...

*

Tänkte med tanke på kylan få bjuda er på lite frostiga

bilder på några underbara änglar som kommit till

Ofelias Hus

De läggs in i butiken senare ikväll...

i mån av tid...

Fattigmans ljusstakarna har vi haft tidigare i butiken...

Men de är så fina att de måste visas igen.

Här är en flygande modell...lite större ände andra två..

Om det är någon som undrar vad som hände med Madonnorna från Jeanne d'Arc Living...så kan jag meddela att nya fina Madonnor är i måndags skickade från Danmark...som jag väntar att få i dag...

Jag kan inte tänka mig att det ska ta längre än fem dagar att

skickas till oss...

*
Ängel med trumpet...lika söt den!

Denna inredningsblogg har på sistonde mer fungerat som en

ventil för mig att få bearbeta Alvas resa mot en

förbättring, jag har fått hopp om att det till slut ska lösa sig...

Mycket tack vare alla stöttande kommentarer från er....

TACK!!

*

Det har inte gått att göra på något annat sätt...det har varit det primära från tidig morgon till sen kväll...

*

Kanske inte så konstigt att det har blivit huvudinnehållet här...

Trots att det från början var tänkt som en

inspirations- och inredningsblogg....

*

Alva har (rättare sagt hela familjen utom Kent)

sedan söndags haft influensan...

ni vet hög feber, hosta, dålig aptit och snorig...

I dag skulle vi egentligen till Barn mottagningen

för nytt blodprov...

men jag fick avboka...

*

Vi har i alla fall fått röntgentid den 11 nov.

*

De ringde också från Nep-avdelningen, där de är specialister

på Autism ang. hennes utredning där.

De ville vänta med fortsatt utredning med tanke på att Alva genomgår en medicinsk undersökning...

Det tyckte jag var bra...för det är ju viktigt att få Alva att må bra igen och

att hon får rätt inställning på hennes medicin...innan någon Autism undersökning kan bli aktuell.

*

Lite nygamla ord har vi fått höra av Alva denna vecka...

inte så många men fler än förr i alla fall...

Men i dag, på morgonen så har hon än så länge inte sagt ett enda...

Men hon har en fruktansvärd hosta som tar på hennes krafter...

Det kanske beror på det....

Kram till er alla!

Anette

Ett mirakel....

Kvällen är sen ...

men jag bara måste berätta vad som hände med Alva

i morse...

Febrig och het som en kamin hade hon sovit

bredvid mig hela natten...

som ni vet sedan tidigare så har gubben min och jag

förpassats till det minsta, näshåls stora sovrum i huset...

Så litet att det inte ens går att gå runt sängen...

bra på sätt och vis för det finns ingen risk för att någon ...

varken unge eller katt/hund kan ramla ur...

*

Dessutom finns rummets enda fönster precis

i fotändan av sängen....

Nu till det mirakulösa....

Alva vaknar först av oss alla...

hon är ju en riktig "early bird"...

sätter sig upp i sängen och säger med klar stämma...

-Gå ner...ha vänning!

-Va, säger jag och tittar på Kent....

Då lutar hon sig till fönstret drar i gardinen och säger...

-dä soool, inge moln...

alltså -det är soligt, inget moln!

*

Bara så ni alla vet så har Alva på sistonde

(sedan mitten av september)

använts sig av ljud och gester...

stryka på magen - hungrig...

Pekat på dörren när hon ville gå ner..

inga som helst ord...

Syskonens namn har hon inte kunnat säga,

idag sa hon Ebenina-Evelina...

gissa om E såg glad ut!

Jag förstår ingenting...Alva har inte kunnat säga så många ord

på över en hel månad...???

*

Medans jag och Kent sitter och gapar...

så går en av vår katt,

Fransen fram till henne och börjar trampa med tassarna

som hon gör när hon tycker det är mysigt...

men det gillade inte Alva så hon säger klart och tydligt....

-Nej, Fassen dum!

*

Den glädjen som jag kände då när jag hörde henne prata igen

går inte att beskriva...

Febrig och sjuk var hon men ändå kunde hon prata....

*

Hon har idag sovit mycket...men där emellan så har det kommit

några ord...

*

Nu håller jag tummarna att det håller i sig....

vad det kan bero på verkar ingen kunna svara på...

Alvas doktor ringde mig i måndags och undersökningarna

av Alva ska fortsätta...nya blodprov, sömn-EEG och röntgen av

huvudet står på närmaste schema...

dessutom tror de att hon behöver en tredje medicin...

*

Nåja...nu ska vi inte deppa...

utan vi ska att glödjas åt Alvas

nygammla ord...

hoppas det blir fler i morgon!

*

Natti-Natti!

Kram

Anette

En oväntad helg....

I fredags tänkte jag ha en myskväll med familjen...

Ni vet...se på Idol och äta lösgodis och chips...

medans Alva och Ofelia snurrar,

dansar och sedan bugar och bockar till musiken....

*

Men det blev en fredag så långt ifrån vad vi tänkte...

Det började redan på dagis...

Jag kommer och hämtar henne vid 2-tiden...

får då höra att hon haft ett

kort frånvarande anfall vid samlingen...

*

Ja, tänkte jag...det är nog inte så farligt...

jag hade också uppmärksammat detta

de senaste dagarna...

Men bara enstaka...

Vi hinner inte mer än hem så somnar hon ganska snart

och sover middag

i ca 3 timmar...

Alva får sova när hon behöver...

Det påverkar ändå inte hennes nattsömn...

hon är likaväl trött vid 19.30...

Vid halv 7-tiden sätter dessa snabba och korta anfallen igång....

det visar sig

med blinkningar och en frånvarande blick...

kan ibland upplevas lite yr...

De håller på i högst 10-15 sek.

*

Vid 7-tiden tycker jag att de kommer lite väl ofta

så vi börjar anteckna tidpunkten för varje...

På närmaste timmen så fick hon 11 st....

Då packade jag en bag

med övernattningskläder och en neccesär...

för mig och Alva...

Tänkte att nu åker jag till akuten och åker

inte hem innan hon har fått hjälp...

*

Alva hjälper glatt till och packar...

hon är precis som vanligt

mellan dessa frånvarande anfall...

dessutom så tycker hon om

allt som har med sjukhus att göra...

alla barnsköterskor och barnläkare

är ju alltid så vänliga mot henne...

Jag vänder mig bort några sekunder för att sedan
se att hon sitter konstigt ihopsjunken över bagen...

stirrar frånvarande och tuggar med stängd mun...

detta håller på längre och är betydligt kämpigare för

henne än de tidigare...

*

När ett större anfall kommer efter många små så kan det liksom

"ladda" ur hjärnan från alla detta "elektriska" ....

Det fick vi höra senare hos doktorn...

Det blir lugnt ett tag...

*

Det blev också så...hon slapp anfallen

i ca 2 timmar...

På akuten så blev vi seriöst och väl mottagna....

trots fullt i väntsalen så behövde vi inte

vänta länge innan vi blev visad till ett

undersöknings rum och en

väldigt omtänksam och bekymrad (över Alvas situation)

doktor kommer och undersöker Alva...

*

Mitt under undersökningen så får hon

ett litet anfall så hon ramlar mot doktorn...

*

Den kvinnliga doktorn tar sig god tid

att lyssna till Alvas "historia"

och kan inte förstå varför hon inte

ännu har fått göra en röntgen av huvudet...

* lovar att själv ringa och ta i tu med detta på måndag...

Hon tycker att det är bra om vi stannar kvar över natten...

precis som jag ville...

men något sömn-EEG går inte att göra på helgen....

några sådana har de inte tillgång till under helgen,

som jag hade hoppats på...

(ett EEG hade registrerat eventuella anfall i sömnen...)

*

Vi hinner inte mer än bli inskrivna på barnavd.

innan Alva får tillbaka de anfall hon tidigare hade haft...

*

-Men tänk om hon har dessa anfall hela natten

utan att det syns på henne när hon sover...undrar jag...

-Ja, säger sköterskan...

som har kommit in med ett papper

där jag ska skriva upp hennes anfalls tider...

-Eftersom vi inte har tillgång till någon EEG-apparat

så kan vi inte göra så mycket annat än

att observera henne under natten....

-Men, det syns ju inte när hon sover...säger jag...och förstår då att

detta race för hjälp ligger hos mig...

Undrar just om de hade låtit sitt eget lilla barn

ligga där en hel natt utan hjälp...??

*

Alva hinner ha 3 st synliga anfall innan hon somnar...helt slut...

*

Jag lägger mig i sängen

som är bäddad till mig intill hennes...

klockan är mycket och hon ser så fridfull ut

där hon ligger och sover...

jag känner mig förtvivlad...

Försöker hålla mig vaken för att

försöka se och tyda i hennes lilla ansikte...

om det fortsätter fast hon har somnat...

Jag är livrädd att dessa anfall förstör

hennes ännu inte utvecklade hjärna...

Jag slumrar och vaknar natten igenom...

varje gång jag ser på henne

så ser hon lika fridfull och avslappnad ut...

*

Alva vaknar pigg och glad

men undrar plötsligt var pappa är...

-Pappa...?

Frågar hon och pekar mot dörren...

-Jo, pappa kommer sen, säger jag...

Kent var där när hon somnade

så då var det förstås konstigt för henne

att han inte var där när hon vaknade....

*

Jag värmer hennes välling som jag packat

med mig...

Allt..eller nästan allt...

blir bra med en flaska välling...

Den var lika god som hemma...

*

Jag tar mig en riktigt god frukost

med leverpastejsmörgåsar och apelsinjuice och te!

Så skulle man alltid äta...

jag som bara dricker 2 baljor te på morgonen...

*

Alva älskar mandariner och äter en sådan ...

innan vi ätit klart så sätter anfallen igång igen...

lika tätt som kvällen innan, ca 5 min emellan...

*

Efter 1/2-timme tar samma doktor från natten

ett beslut om att ge henne något starkare som

bryter anfallen...

*

De som hon får då knockar henne totalt...

-Det är bäst att hon ligger i en vagn, säger en av sköterskorna...

hon kommer att bli lite vinglig....

*

Anfallen slutar och det var ju bra...

men att se sin lilla flicka sittandes i en vagn

som tycks vara för liten för henne som är för gammal

för vagn.....i ett rus ,

en bild som inte

passar ihop med en 4 åring...

Det bara blinkar FEL..FEL...FEL...i mitt huvud...

Ska min Alva behöva vara nerdrogad för att få slippa anfallen...

Pest eller Kolera??

Men vad gör man...

så många anfall efter varandra är ju inte heller bra!

*

Morgonronden kommer och med det en ny doktor...

Han menar att anfall kan förekomma när man byter medicin

och innan barnet har fått rätt dos för hennes behov...

*

Han frågar om vi har denna medicin hemma....

och det har vi...

andvänd den på henne om

anfallen kommer tätt efter varandra

och håller på under en 1/2 -timme...

Det kommer nog att bli bättre framöver

när ni ökar på hennes nya medicin...

...tror den nya doktorn....!!!

Med det så blev vi utskrivna...

anfallen tog slut och vi hade fått

nya instruktioner

...men ville vi

så var det bara att komma tillbaka...

Vi åkte hem...

*

Idag söndag har hon sovit 3 tim middag...

Varit och hälsat på mormor och morfar där vi fick

Stekt strömming och hemgjort potatismos,

Alva hjälpte morfar att skala

potatisen...i alla fall en hel potatis alldelens själv!

Trots att hon sov över 12 tim i natt...

somnade också så fort vi hade läst klart och släckte för natten...
...hon behöver massor med sömn just nu....

*

Bilderna idag är lite nytt från butiken, Ofelias Hus

*

I morgon ska jag försöka få tag på Alvas doktor...

ringde henne i fredags men hon jobbade bara till 12 och Alva stod tydligen inte på prioriteringslistan för hon hörde aldrig av sig....

*

Jag tycker att ett litet barn ska väl inte

tappa sina ord helt och hållet

under en så kort tid som några veckor...

Ingen vet vad det beror på...

och ingen gräver heller djupare.....

Det känns inte som att någon tar hennes problem på allvar...

*

Åter igen kan jag inte låta bli att undra

hur de hade gått till väga om det var deras eget barn....

Kram på er alla,

Anette

Min älskade Alva!

Bilderna är på min älskade Alva

som fortfarande kämpar med orden...

bilden överst visar vilken glad tjej Alva är...

här busar hon med storasyster Evelina...

det är också hon som har fotat henne.

Ett litet kort inlägg blir det idag....

ska fota varor som kom igår men ljuset duger inte,

så i väntan på att regnet ska avta och eventuellt lite

ljusare dagsljus ska infinna sig så passar jag på att önska er alla en

härlig helg!
*

Denna bild är från i morse innan vi åkte iväg till dagis...

***

Jag önskar er alla en riktigt

kreativ och härlig helg!

Kram, Anette

Lite ditt och datt!

Hej alla vänliga själar!

Hoppas allt är bra med er...nu närmar vi oss

vintern med dess obarmhärtiga kyla...

Än så håller temperaturen sig mellan

några grader under till några grader över nollstrecket...

*

Men innan vintern är slut så kommer vi att få känna av

dagar där temperaturen krupit ner till- 28...huva!!

Äntligen så har vi fått våra restade lampskärmar...

denna är i samma modell som den andra vi har

och har haft sedan tidigare,

bara sydd i ett annat tyg...riktigt söt, faktiskt!

En liten söt dörrstopp har också anlänt....

fint med något svart mot allt det vita...

Vi träffade barnpsykologen igår för att gå igenom alla
papper som ska skickas till Nep-avdelning...föräldrar ska
alltid samtycka till det som skrivs om barnet ....
Det visste inte jag innan allt detta satte igång...
*
Allt var så utförligt och bra skrivet...beskrivningen
stämde väl in på Alva....
*
Jag sa till gubben min att det är ju helt otroligt...
logopeden och barnpsykologen har sett allt detta
trots att de bara träffat henne 2 timmar var........
*
De vet förstås precis vad de ska rikta in sig på
och ser antagligen med helt andra ögon
än vad föräldrar gör...

Denna lykta är så fin...

den går att använda med eller utan tyget...

utan ger en lite mer "ruff" stil....

...och med tyget på så är det lite

mer "soft"....

Idag ska jag hitta bilder som passar Alva

för att göra henne en "pratbok"...

vi har fått så bra tips av logopeden

på hur vi kan göra det lättare för Alva att kommunicera..

*

Den boken ska hon ta fram

när hon känner att hon inte blir förstådd...

eller om det är något som

hon vill att vi pratar med henne om.

*

Ha en riktigt bra dag,

mina vänner!

P.S Som vanligt så finns det ni ser i bilderna hos

Ofelias Hus

Kram,

Anette

Kalas hos mina föräldrar!

Hej på er !

*

Nu har kylan kommit hit för att stanna...många minusgrader

var det i natt...det blev till att skrapa frosten från bilen i morse...

*

I går träffades hela familjen för att fira vår allas älskade pappa!

Stämningen var på topp och maten likaså....

kameran kom jag på att ta fram lagom till det var dags för tårta....

*

Mamma hade som vanligt sååå mycket gott på tårtbordet....

Det blir några bilder på mina föräldrars senaste projekt....
att måla matsalsmöbeln vit och sedan shabba den...
Det blev hur fint som helst!
*
Nu ska de bara klä om stolarna så de matchar det vita...
*
Det är konstigt att lite vit färg kan göra ett helt rum ljusare...

Det är väl det som gör att måla vitt så beroendeframkallande..
Allt annat än vitt känns så dystert...
*

Ett sött dekorationsbord fick också färgen vit....

*

Det blir ett kort inlägg idag,

vi har packat leveranser hela dagen,

Kent har varit ledig i dag och hjälpt mig...

det är roligt att han hjälper...

trots att han slår in varorna på samma sätt

som de gör med varor från Cleas Olsson, hi-hi...

*

*

Detta med Ofelias Hus är verkligen som ett andningshål för mig...

Det är jätteroligt att jobba med och dessutom så tar det fokus från

Alva på ett bra sätt...

Ingen mår bra av att gräva ner sig och bara

tänka på Alva och hennes svårigheter...

*

För att hela familjen ska fungera

så måste det infinna sig en sorts balans i hemmet...

jag tror och känner att vi är på god väg mot det!

*

Alva är på dagis idag...

det var så kul att se hur hennes lilla ansikte lyste upp

när hon såg dagisfröknarna i morse...

hon gillar verkligen dem,

det känns jättebra och tryggt för mig....

*

Nu ska jag förbereda lite fika till barnen...

skulle tro att Kent kommer hem med dem

vilken minut som helst....

*

Kram,

Anette