
Hej på er trogna läsare!
*
I dag har fru Wallin jobbat med att skicka ett nyhetsbrev till mina kära kunder....
På den mall som jag valde(det finns en lätt och en avancerad)
så står det :
En enkel mall som snabbt och lätt går att använda när du vill
nå ut till dina kunder...?!
*
För mig tog denna snabba och lätta mall mig mellan 3-4 timmar att bli klar med...
och då har det minsann varit tankeverksamhet på hög nivå...
sedan måste jag ändå ropa på Kent när det ska sändas iväg....
har inte klarat av att sätta in mig i det ännu....
*
Jag hurvas när jag tänker på hur den avancerade varianten ska vara....
nä, det får vara bra som det är!

Jag har också fortsatt med att ta bilder i denna skumma skymning som hela dagarna tycks befinna sig i...just nu...det blir bättre när snön stannar kvar...då kommer ljuset tillbaka.

Nåja nog om det!
Måste berätta om mötet vi hade med EP-specialisten...
jag har inte kunnat ta till mig det ännu...
för det vi fick höra vände upp och ner på alla teorier hittills..
*
Nervös hela dagen hade jag varit...15,30 hade vi tid...
Där sitter vi i väntrummet på barn mottagningen och väntar...
De är lite sena...får vi veta av Alvas doktor...
-Ingen fara, säger jag...vi har inte bråttom...jag hade just hittat en EP-tidning
där jag läser om Prince och hans jobbiga uppväxt med Epilepsi...
läser också om en 25-årig flicka som berättar
om hur hon får vardagen att fungera med sin Epilepsi...
Ja, hinner jag tänka att så blir det nog för Alva
när hon kommer i den åldern...

Vi blir efter en stund invinkad i ett rum,
där kommer denna specialist/professor fram mot oss,
hälsar artigt och ber oss slå oss ner.
Han är gammal och vis och har ett varmt leende...
jag kommer på mig själv att tänka :
Denna man kommer att hjälpa oss...
han utstrålade ett lugn och en säkerhet
som bara få människor gör...
*
-Jaha, det här är Alva...
säger han och Alva slår händerna för ögonen
och kryper upp i mitt knä...
där sitter hon tills vi är klara.

Jag förstår henne, jag hade också velat gömma mig...
alla tittar på henne...
Förutom professorn så sitter Alvas barndoktor,
en överläkare och en sköterska med.
Det blir för mycket för Alva...
-Gå hem! viskar hon i mitt öra gång på gång....

Så börjar han systematiskt gå igenom Alvas "sjukdomsförlopp" med oss...
när han sedan är framme vid november månad så säger han:
-Jag är inte så säker på att Alva har Epilepsi...
barn kan vara med om kramper som påminner om EP,
men det behöver inte vara det...
Det som EEG-undersökningarna visar är också
helt normala aktiviteter för ett litet barn...
-Jag vill att ni slutar med Orfiril
och ge henne bara Lamictal i fortsättningen....
det är nämligen så att dessa två mediciner
kan ställa till det för varandra...fortsätter han.

-Jag vill också att hon får gå igenom en neuro-psykiatrisk undersökning...
Av det jag har sett av henne här så tvivlar jag på att hon har Autism....
men det ska jag inte uttala mig om...
det får de som är specialister på undersöka.
*

Jag är helt mållös...
listan jag så omsorgsfullt skrivit ner hemma
på allt jag skulle fråga om....prasslar jag upp ur väskan
och kommer mig för att fråga en enda fråga...
*

Jag hade dessutom dragit ut tips från nätet på andra mediciner
som jag ville byta ut denna Orfiril med...
andra mediciner med färre biverkningar...
de behövdes inte heller...genom
att vi helt enkelt får stryka Orfirilen!
*
Jippie!!
*

Glada i våra hjärtan och nöjd med de vi fått veta
kör vi hem till mina föräldrar...
där Ofelia hade varit under tiden.
De skickade ett sms under tiden vi var där
att de skulle bjuda på mat efteråt....
Gulle dig, mamma!
*

Men jag kan inte låta bli att undra hur det hade blivit
om vi inte fått denna "second opinion"
av denna visa och gamla mannen....
*
Överläkaren som satt med på mötet
var ju faktiskt ansvarig för denna dåliga kombination
av medicin som Alva har fått äta...
Det var alltid han som Alvas barndoktor vände sig till
ang. medicineringen...
En annan missvisande sak var att de sade att
Alvas tre första EEG visade tydligt att hon hade Epilepsi...
denna specialist menade att så kan det se ut på små barn,
inget avvikande alls...
*
Det får mig att undra om Alva blivit behandlad som en vuxen
och inte som den 4-åring som hon är....
*
Nåja...glada över det som blev bestämt
denna dag blev vi i alla fall!
*
Kram,
Anette