Ofelias sovrum...

Hej alla snälla som väljer att titta förbi!

Tänkte att idag ska ni få se hur Ofelia har det i sitt rum....

*

Dessa kläder och utklädnings skåp står i och försig inte

i hennes rum utan i lekrummet på b-plan.

*

Men det hör hit eftersom

Ofelias största intresse är att

byta kläder och sedan spegla sig,

hon kan hålla på hela dagarna....

precis Evelinas motsats,

det är först på senare tid som E har börjat bry sig om

vad hon har på sig,

då är hon ju ändå 14 år.

*

*

*

*

Börjar med att visa lite från hennes dockskåp!

Vitrinskåp och KarlJohan soffa i salen...

Järnsängar och sametstäcke....

Vitt lantkök med blå/vitt porslin....

Matmöbel i järn med en Emma fåtölj....

Badrum med t.o.m toaborste i porslin , sött...

Ofelia leker...

1:a bilden på Ofelia,

det runda huvudet och en arm

som håller handen mot pannan....

*Söt lampa....

och bild på henne i hilka...
*

Storleksanpassad fåtölj...

tavlan till höger har (kommer inte ihåg namnet)

han som gjorde solstickan gjort...

lite kul!

Present från Ofelias snälla

farmor och farfar.
*

Denna bård har jag själv gjort,

inspirerad av Carl Larsson´s rosettbård...

*

Textkvaliten kan ju diskuteras,

får skylla på att det är tre år sedan....

*

Ofelias fotavtryck,

när hon var 1 mån gammal.

*

Söt kimono!

*

Liten tavelsamling på Ofelia som liten...

*

Rosa himmelsäng!

*

Denna lilla hylla med skåp

hade jag själv i mitt flickrum som liten....

Då var det olivgrönt!
*Ofelias rum är verkligen i minsta laget,

men det fungerar än så länge genom att

vi har ett lekrum på bottenplan där småflickorna har alla

sina leksaker.

*

Ett kommande projekt är att

flytta runt lite i sovrumsdelen så att

Ofelia då får ett större rum

som hon kan dela med Alva...

hon sover fortfarande i vårt s-rum.

*

Idag håller jag på med tvätten

och det eviga plocket av saker,

det är lustigt hur saker tycks ha ett eget liv i detta hus,

man kan hitta det mesta på helt fel ställe...

jag undrar alltid hur det kan ha kommit dit...

*

Men av ungarna får jag alltid samma förvånande svar...

-Inte vet jag....det var inte jag i alla fall....

*

*

Kram till er alla,

Anette