Lilla Blanka har flyttat tillbaka till oss, hennes nya ägare tyckte att hon
betedde sig konsigt vid ett tillfälle och tvivlade på att hon var frisk...

Det var absolut
ingen större katastrof, som ni vet så har jag blivit
väldigt fästvid dessa valpar så jag ville att hon flyttade tillbaks till oss
när de hade denna uppfattning om henne.
De ville ju inte längre ha henne....
-Hon stannar här!
säger jag till Kent som ser helt förskräckt ut...jag ser vad han tänker,
-Ett till djur, vårt hus liknar redan ett zoo...men han säger inget annat än
-Jaha, du säger det....
-Jaa, det måste hon få, svarar jag...
Kent blir tyst och så ger han mig den där blicken som jag har fått
så många gånger tidigare...
när jag ville köpa katterna...när jag ville köpa Ebba...när jag ville flytta till villa..
och när jag ville ha MÅNGA syskon till Evelina...
Jag ser vad han tänker :
-Du är ju inte riktigt klok...men han säger inget....
Vi hinner inte prata om detta något mer, för vi är på väg till mina föräldrar.
(som är helt insatt i det som har hänt)
Vi hinner bara stiga in i hallen hos dem så kommer mamma och säger :
- vi tar hand om henne, vi köper henne om vi får ?
Jag sneglar på Kent och han ser plötsligt väldigt nöjd ut...
Samtidigt så faller alla bitar på plats,
nu får jag ju ha henne inom räckhåll utan
att fresta på Kents tålamod...
hos mamma och pappa kommer hon
att bli omhändertagen på bästa möjliga sätt...
Jag blir rörd till tårar, kramar om mamma och tackar henne,
hon har än en gång agerat den räddande ängeln.
När det blev klart att Blanka skulle flytta hem igen så vill jag få hem henne så fort som möjligt, men de kunde inte komma tillbaks med henne förrän dagen efter...
-Åhh, vad olustigt att hon ska vara kvar hos de andra när
de inte längre vill ha henne,
säger jag åt Kent.
Klockan var nog vid 21.00, men Kent säger direkt :
-Jag far och hämtar hem henne!
Sagt och gjort så far Kent den nästan timslånga åkturen
tillsammans med Evelina och hämtar hem charmtrollet.
Kvällen är sen när de är tillbaka men alla, även de små har väntat så
han fick först komma hem till oss,
så hon fick träffa oss andra...och hon hade inte glömt oss,
hon höll formligen på att ta ner oss av glädje och lillsvansen viftade febrilt...
och mitt hjärta blev varmt när jag såg henne....
När pusskalaset var över så
åkte vi oanmält och ringde på hos M&P,
-Jag kände på mig att det var ni , säger pappa med ett leende,
det var nämligen hans idé att ta hand om Lilla Blanka.
Blanka är lika glad åt dem, hon har ju varit där så pass många gånger
att det var precis som att komma hem.
Men gladast var nog Pappa Astor som undersöker henne från topp till tå
för att genast börja busa och leka som förrut..
Vi står bara leende och tittar på med en liten lyckotår i ögonvrån.....
Bilderna är från M&P, mamma har många fina kvinnofigurer,
helt ogenerat står de lite här och där
och stäcker på sig, den ena vackrare än den andra...
Här står en fulsöt Joker, faktiskt en julklapp av mig, förra julen...