fredag 22 maj 2009

Hej alla söta rara bloggvänner!

....små ljusblå minivioler och brudslöja...

Tack för alla omtänksamma kommentarer...
det har värmt och gjort gott i hjärtat...
*
Alva mår bra nu,
hon har fått medicin som hon kommer
att behöva äta under obestämd tid...
förmodligen många, många år...
*
Men, vad gör det egentligen ?
Huvudsaken är att det går att leva med
och jag är tacksam att det upptäcktes så tidigt och
att det var jag som var tillsammans med henne
när hon hade det som svårast !
*
Kent och Alva...
*
Från det ena till det andra...
så tänkte jag visa bilder på min bro...
*
*
*
Dessa bambupallar med glasskivor räddade jag
från ett bättre öde än att slängas bort...
*
Min syrra, Susanne hade storrensning
och tänkte kasta bort dem + en
blomvagn i samma material..
de blev vita och perfekta till blomkrukor.
*
*
*
Keramikhönor från Ofelias Hus...

...mina svarta violer
gör sig bra till min vita järnmöbel...
*
*
...mina trista terracotta urnor
som fick bli vita...
*
...här ser ni ett av våra räcken
som vi målat vita...
*
I bakgrunden Ofelias Hus lagret + garaget...
*
....jag gillar verkligen vita järnmöbler...
*
Nu sover Alva middag...
hon är mycket trött och hon behöver sova mycket
och gör också det.
*
Det är otroligt att inget annat
spelar någon roll när ens barn blir sjuk...
det är verkligen så att man skulle kunna
gå genom eld och vatten för ens barn, eller hur?
Men, men...nog om det !
*
Mång varma och soliga kramar från mig,
Anette
*
*

17 kommentarer:

Ullis/Leva på landet sa...

Så skönt att ni är hemma igen. Håller med dig att man kan verkligen gå igenom eld och vatten för sina egna barn. Höll på att mista mellansonen ett antal gånger när han föddes. Han var svårt lungsjuk och har lider av detta fortfarande och medicinerar dagligen och har så gjort i snart 14 år. Är ändå så tacksam att jag har min lilla:)(han är längre än mig)kille. Så otroligt inbjudande det ser ut när man kommer till dig med alla växter.

Ha en bra helg!
Kram Ullis

Lindas Vita Lantliv sa...

Vad skönt att höra att hon är bättre,,tyvärr finns det alltför många olika sjukdomar som kräver livsläng medicinering..min son är diabetiker och måste ta sitt insulin resten av livet...glömmer aldrig då han fick det som 3-åring och vi fick hålla fast honom för att ge han sprutor på skinkan..hur förklarar man det för en 3-åring?

Många tror att det är "peace of cake" att leva med diabetes typ 1, men det är inte så bara tyvärr...jag önskar inget hellre än att jag kunde ta över hans sjukdom, trots att jag också får medicinera resten av livet...

Visst inser man hur skör man är då ens barn drabbas, jag förstår att ni har det tufft...det tar ett tag innan chocken lägger sig...

Jättefin bro ni har iaf, och är det vatten jag skymtar där bak? Ni ser ut att bo väldigt fint!

Hoppas ni får en trevlig helg, ta hand om er!//Kram Linda

Maria sa...

Så skönt att hon mår bättre! Det finns inget värre än när ens barn blir sjuk! hoppas och håller tummarna att hon kommer att känna sig piggare framöver=)
Hoppas ni får en skön kväll!
Kram Maria

Ardisia sa...

Hej!
Så skönt att höra att ni nu fått en diagnos & mediciner. Det är nog värre att inte vad det är för fel på älskade människan. än at tfå en diagnos och veta att det finns hjälp.

Önskar er all lycka till! KRAMIS från Ardisia

corrina sa...

Vad fin furstu bro du har. Är det vatten i bakrunden? Jo du gå igenom eld och vatten det gör man för sina barn, tänk vad mycket ork man har när det gäller de små liven. Kram

Vita hjärtan sa...

Så skönt att läsa att ni vet vad det är och att det går att leva med.....

Du visar så otroligt fina bilder från din ingång!!!Såå mysigt du gjort det!

Ha en skön helg!
Kram Annemari

Carolyn sa...

What a welcoming front door! Isn't it great to be able to garden again?
Have a good weekend,
Carolyn

Japsee sa...

Hei hei!

Så godt å høre at hun er bedre. Er ikke lett det der.

Vakkert det er hs deg med alle blomstene, å sant som du sier, de små bordene med glasstopp passet perfett hos deg etter at de var malt hvite:)

Ha en flott helg. Håper at alt blir mye bedre denne helgen.

Klem fra meg

Ullis/Leva på landet sa...

Oj det är inte att leka med. Hade en elev så hade det. Han fick det i fyran. Nu går han i nian och det är helt borta så det är skönt. Det var otäckt när det hände och man inte visste var det var.
Kramar till er!
Ullis

Anki sa...

Hejsan!
Så skönt att lilltjejen fått komma hem!
Det är fruktansvärt när barnen blir sjuka och man känner sig så hjälplös!

O du har lika fint som vanligt *ler* Helt underbar bro!
Nu har jag iaf fått iväg beställningen till dig...äntligen! & madonnan kom med posten idag...ljuvlig, & jag kunde inte vara gladare *ler*
Tack igen & ha en skön helg!

Stora kramen! Anki

Vitt o Vältummat sa...

Vilken fin entré du har fixat till!
Skönt att Alva mår bättre och hoppas ni får en lång skön helg!
Kram/Åsa

My home is my Castle - by Kari sa...

Åhh så vakkert du har gjort det på trappen din.. Sukk...
Kan bare kikke og kikke...

Ha en fin dag og kos deg..
Godt å høre at det går bra med Alva :)

Klem,Kari

Mitt liv - Mina drömmar sa...

Men åh...så skönt att höra att hon är ok, lilla Alva! Jag förstår precis känslan du beskriver...barnen är ju det finaste man har.

Kram Annica

Lilla Provence sa...

Hej Anette,
skulle bara kika in o så läser jag om Alva.
Usch fick en klump i magen o halsen lilla söta vännen.
Bra att ni fått diagnosen iallafall.
Hörs av senare ska på bröllop nu.
många Kramar sari

Monica sa...

Hej !!!!!!!!
Finns inget,inget , som är viktigare än barnen.......
Vilken tur att ni fått medicin,som fungerar.....
Nu får ni ta hand om henne och varandra..........allt annat blir ju betydelselst.......men för mig har inredning och blommor många gånger under svåra stunder, fungerat som terapi........
Fina bilder från din bro.........
Och tack för dina ständigt närvarande kommentarer,de värmer hela tiden.........
Kram,
Monica i Rom

Anonym sa...

OJ, vad skönt att felet är funnet! För några år sen var vi med om stor dramatik då en av våra söners kompisar fick sitt livs första epilepsianfall hemma hoss oss. Vi fattade inte vad det var, men ringde ambulansen och flöräldrarna och alla var väldigt uppskärrade. Så vitt jag vet har det barnet aldrig drabbats av fler anfall och detta är minst sex år sedan.
Hoppas lilltjejen´också slipper mer besvär! Förstår att ni haft det tufft.
/B
www.lyckligagatans.blogg.se

Vit som snö sa...

Så underbart att dom hittat vad felet var och att det går att medicinera. Usch för när barnen lider, det är hemskt!
Så ljuvligt du har på din bro!!!
Den lilla fisken i krukan var ursöt!
Kram Cilla