Nu är mitt utekök klart!

Hej på er alla förbitittande!

*

Idag får det bli oredigerade bilder

för det sitter en febrig och snuvig Anette

vid tangenterna idag...

*

Jag kan inte besöka ett sjukhus

utan att få en släng av något...

Alva och jag var till Barn mottagningen på

Sunderby Sjukhus igår.

Det är likadant varje gång....

det är alltid något som biter sig fast på mig...

mannen min hävdar att det beror på

mitt flitigt tvättande av händerna och användande

av våtservetter när inte tvål och vatten finns tillgängligt..

-Du har inget eget försvar, menar han...

som näst intill aldrig är sjuk

och tror heller inte på min nitiska handhygien...
Nåja, nog om det...

Kent var tvungen att jobba i helgen

så det blev till att följa med mina föräldrar till Småskär...

här ovan ser ni skylten jag valde att ta med mig

från Ofelias Hus till det pyttelilla sovrummet

som stugan har...

En coffee-skylt fick det också bli

ovanför uteköket...

Här sitter vi på kvällarna och myser...
samma kväll som vi kom dit så smaskade vi på
Norrbottensodlade jordgubbar med grädde...
Vad är då så speciellt med jordgubbar härifrån?
Jo, de är otroligt mycket sötare och detta pga. vår
midnattsol...jordgubbarna får sol dygnet runt...
och detta ger dem en mycket söt smak
och en mörkröd färg..mmmums!

Minns ni detta utekök söm Kent och pappa byggde
tidigare i sommar?
*
Det har blivit klart nu...

Det är helt otroligt härligt
att kunna diska och laga mat där ute...

Bänkskivan ska oljas mörk och vita konsollhyllor ska upp...

sedan är jag nog nöjd...

*

Tyget är ett vaxtyg som ser ut som vanligt tyg

men är något styvare och tål att vara ute i den fuktiga luften...

Denna gamla järnratt fick bli vit...

den hade en charmigt nött patina innan,

men nog blev det bättre med

lite vit rostskyddsfärg...

Den såg lite "trött och sliten" ut innan...

Helgens sorgliga händelse var att en liten andunge

flög till Nangijala...

*

Vi såg smärtsamt på när den kom på efterkälke

och försökte i två dagar att komma ikapp

i den lilla vik som för den var som ett hav....

mamman med de resterande andungar var hela tiden

långt framför...

Som människa kan man inte göra något

annat än stå maktlös på bryggan

och hoppas att mamman

tog tillbaka den...

*

På söndag då detta hade pågått sedan vi kom dit

låg den lilla andungen helt stilla mitt ute i viken,

helt utmattad...

Då kunde vi inte vänta längre och se

när mamman inte ville ha något med den att göra...

så morfar plockade upp den...

åh, den var så trött och slut...

vi försökte mata den men det fanns inget intresse...

Den hade dessutom väldigt konstiga rörelser,

så kanske hade mamman upptäckt

att den hade någon sorts defekt och valde att lämna den...

*

Lugnt och stilla somnade den in i morfars varma händer...

bara några minuter efter att han hade plockat upp den...

Det kändes ändå bra

att den inte behövde dö ensam i det kalla vattnet...

Ofelia spelar en sång på munspelet

för den lilla andungen...

Begravd i en mjuk handuk, ligger den nu

under jord...

*

*****

*

*

Det blev en hel del blåbärsplockande under helgen,

men det berättar jag om nästa gång...

då blir det recept på blåbärsbulla!

Kram

Anette