Jag har inte bloggat på några dagar och det beror faktiskt på dessa små charmtroll...
Vi har haft annons ute på blocket och det var väldigt många som
kunde tänka sig att ta hand om dem.
Det har varit många om och men innan vi valde ut
de som ska få träffa dem och eventuellt få bli deras nya familj, snyft...
vi är ju ändå så många i vårt hus så kanske det inte skulle märkas så mycket om charmtrollen stannade kvar, eller??
Separationsångesten sätter in....
Jag har länge tänk måla om mitt oranga -80 -tals kök, men min ork har inte varit tillräcklig
för att ta itu med det.
Samtidigt känner jag ju mig själv så pass bra att jag vet
att om jag bara börjar så ger jag mig inte förrän det är klart,
trött eller inte!
Idag tog vi valparna med oss och hälsade på mina föräldrar, de bor några kvarter härifrån så vi satte dem bara i korgen och la en filt över.
Vi tänkte bara stanna en stund, men mamma dukade upp det ena goda efter det andra och innan vi for därifrån så hade vi hunnit med engelsk fruktkaka med te och
fläskfilegryta med ugnsrostad potatis och grönsaker.
Jag vet inte riktigt vad det är med mammas mat men man blir alltidså nöjd och full av inspiration efter att ha varit hos dem...så vi åkte hem med massor av ork och satte så igång
med den stora förvandlingen av vårt kök...
Fransen trodde såklart att vi hade tömt skåpet och tagit bort de
blyinfattade rutorna för att
just hon skulle kunna sitta där och titta ut.
Gunvald kollar in vad vi har för oss.
Den blev lite suddig denna bild men här ser ni både mig och Kent "in action"...
...men oftast ser vår arbetsfördelning ut så här,
stackars jag sliter och Kent tittar undrande på...
nää, skämt och sido, vi hjälps alltid åt och det är
så roligt att ha våra "projekt" tillsammans.
Blogga bör man annars dör man, även om det måste bli under en skyddsplast.
Kolla mailen är också ett måste!
En 1/3-del är grundat!
Vårt kök är liksom u-fomat, denna del är innan första böjen.
Avslutar med en bild på Ofelia och hennes första lösa tand, hon har spjärnat fast en Barbiefiol som hon tänkte skulle hjälpa den att lossna...
Kolla mailen är också ett måste!
En 1/3-del är grundat!Vårt kök är liksom u-fomat, denna del är innan första böjen.
Avslutar med en bild på Ofelia och hennes första lösa tand, hon har spjärnat fast en Barbiefiol som hon tänkte skulle hjälpa den att lossna...Godnatt mina nära och kära och
alla mina bloggvänner!
12 kommentarer:
Inga fritidsproblem hos er förstår jag. Det lär bli jättesnyggt i vilket fall som helst. Valparna är så söta. hade jag tid och inte jobbade typ jämt så skulle vi ha en hund. Får nu nöja mig med en katt, men det är inte fel det heller. Känner igen det där med att krypa in i skåp. Våran kisse vill att vi ska dra ut kastrull-lådan under hällen så han kan krypa in bakom.
Ha en bra dag!
Kram Ulli
Men det måste ni väl förstå att det är som gjort för en liten Fransen att sitta och spana från det skåpet :) Förstår att det måste skapa separationsångest att lämna ifrån sig valparna.Så Ofelia har tappat sin först tand nu så gullig hon ser ut, min dotter har längtat i två år efter att tappa sina tänder nu men allt har ju sin tid. Kram Katta
Hej!
Vilket projekt ni tagit på er! Ja det tar nog lite tid men kommer bli fint kan jag redan nu ser framför mig!
Förstår separationsångesten!
Kram Annica
Hej! Ville bara säga att jag tycker din blogg är så fin och trevlig att läsa! Härliga detaljer på allt möjligt... Dina föräldrar verkar vara fantastiska människor!
Önskar er en skön söndag!
Anki
Å, vad jag ser fram emot förvandlingen. Lycka till
Kramis Lotta
Men jisses, i sitter inte på ändan & latar er direkt ;0).
Ska bli spännande & se eran förvandling av ert kök !
Förstår om ni har separationsångest över att skiljas fr. de " små ".
Men hoppas ni finner de rätta " familjerna " så kommer det garanterat bli bra !
Kram Nettan
Åhh vilket projekt ni har där hemma..
Sälja valpar är sååå svårt, många skriver så bra.. Senaste valpen jag sålde lilla Greta som jag har på bloggen hon såldes två gr vidare sen.. De bara skär i hjärtat.. jag frågasatte givetvis och svaret va att de tyckte hon va sååå liten.. ja de såg dom ju när dom köpte henne....
Hoppas du fått tag på goa föräldrar till bebbarna, dom e så söta...
Kramizz Linda
Jag vet precis, valpen från första kullen har en vän till mig... Har du inte funderat på att behålla en? va de första kullen.. Din Ebba e otroligt fin tycker jag.. Hur går de med bygget hemma då, ser jättebra ut so fare...
Kram Linda
ÅHHHH så svårt att lämna i från sig bebbarna!!! Men man får glädja sig med att någon/några kommer att få en ny familjemedlem att älska och glädjas åt!!!
Dina katter är så fantastiska, helt underbart vackra!
Visst är det kul att katter verkligen tror att allt man gör det gör man för dom ;-).....åh lite så är det ju också förstås. hhihi!
Köket kommer att bli supersnyggt och större! (vitt gör att allt känns så mycket större... det märks om inte annat i mitt svarta tv-rum, jag gjorde som du föreslog, köpte vita filtar och kuddar... Blev lite bättre men nja, inte är det jag inte!
Ta hand om dig!
Flisan
Men jösses, sådana små sötnosar! Och så köksrenovering mitt i alltihop? Men det är bra, har man inspiration så är det bara att köra på... Lycka till, så får vi se bilder sedan hoppas jag!
KRAM: Annette
Ni är ju helt tokigt hurtiga, kan inte fatta var ni får orken från, säger jag som knappt fixat husstädningen klart i helgen. För att inte tala om löven och perennerna ute, som snart frusit fast, dem måste jag ta hand om i veckan. Snyggt och stilfullt lär det i alla fall bli i ert kök när det är klart. Skicka ungarna till oss om ni behöver lite spelrum /S
Vilka godingar, hur i jisse namn ska ní kunna skiljas ifrån dem, missarna ser ju ut att trivas förträffligt, fniss... ska bli så spännande att föja kökets förvandling, ha det bra i veckan, kramis
Skicka en kommentar